En reflektion av Ann-Christine Ceder
Jag har arbetat länge med beteenden i vardagen. Mönster. Små steg. Bekräftelse. När jag följer kommunernas införanden ser jag samma sak om och om igen: när vi flyttar vissa möten till digitalt, händer något gott – både för brukaren och för personalen. Det är inte magi. Det är psykologi.
Vi människor behöver förväntan och förutsägbarhet för att våga. Ett digitalt möte med känd person, på en bestämd tid, sänker tröskeln. Det blir lättare att dyka upp. Det blir också lättare att orka stanna kvar. Trycket i rummet minskar när relationen får vila i skärmen. Tempot går att styra. Många som haft svårt i fysiska möten klarar plötsligt mer. De deltar. De visar. De gör.
Jag ser också hur självständigheten växer när vi gör plats för den. Digitalt stöd bjuder in till små egna handlingar. En återkoppling i efterhand. En bild. En kort rapport om hur det gick. Den där “jag gjorde det”-känslan är inte liten. Den är själva motorn i förändring. Den bygger self-efficacy. Jag kan alltså. Gör jag det i dag, vågar jag nästa sak i morgon. Lager läggs på lager. Ansvar landar där det hör hemma – hos individen – men med trygg fånglina till personalen.
Det här hänger ihop med något jag ofta pratar om: locus of control. När vi alltid kommer hem till någon och driver mötet i fysisk form tar vi lätt över kontrollen, utan att mena det. Digitalt får personen fler tillfällen att styra själv. Man kan förbereda sig. Man kan visa, inte bara berätta. Man kan pausa. Man kan till och med välja tystnad en stund. Förvånansvärt många behöver just det utrymmet för att orka vara med.
Flera kommuner har beskrivit hur brukare blivit mer självständiga än väntat. Jag är inte förvånad. Vi vet aldrig i förväg vem som tar störst kliv. Därför måste vi släppa våra förutfattade meningar. Ofta säger personalen “det här passar inte den här personen”. Ofta bygger det på vår egen oro, inte på fakta. När vi i stället erbjuder en trygg, kort och förutsägbar kontakt – och låter personen välja tempo – ser vi en annan riktning. Mottagligheten ökar. Motståndet sjunker. Självkänslan växer.
Det betyder inte att allt ska bli digitalt. Tvärtom. Det handlar om att lägga rätt möte i rätt kanal. Digitalt när det ger vila, närvaro och möjlighet att göra själv. Fysiskt när kroppen, miljön eller relationen kräver det. Den kombinationen gör arbetet hållbart. Personalen får en jämnare dag. Brukaren får en stabil rytm. Kontakten håller även när väder, avstånd eller ork tar emot.
Jag vill också säga något om personalens perspektiv. Förändring väcker alltid frågor. Många undrar om de behövs. De behövs – mer än någonsin. Men på rätt sätt. Digitala verktyg tar inte bort omsorgen. De flyttar fokus. Från transport och avbrott. Till kontakt och uppföljning. När någon du stöttar tar ett eget steg, och du får kvittera det direkt, händer också något hos dig. Energin stiger. Meningsfullheten blir tydlig. Det ger kraft att fortsätta.
En annan nyckel är bekräftelsen. Först pratar vi om vad som ska hända. Sedan gör personen något själv. Sedan kommer återkopplingen. Den cirkeln måste vara snabb och enkel. Den kan vara ett meddelande, en bild eller ett kort samtal. Det viktiga är att den kommer. Då sätter sig beteendet. Då blir förändringen på riktigt.
Allt detta ligger väl i linje med den omställning som många kommuner arbetar med. Förebyggande, tillgängligt och uppföljningsbart stöd kräver rytm och närvaro. Digitala möten hjälper oss dit. Vi kan starta tidigare, möta oftare och följa upp utan att slita på varken brukare eller personal. Och vi kan visa resultat. Inte bara känsla.
Så vad ska vi tänka på när vi skalar? Börja litet. Håll tiderna. Använd känd personal. Fokusera på en sak i taget. Ge snabb bekräftelse. Låt individen äga sina små steg. Och kom ihåg: vi vet inte i förväg vem som blommar i den här formen. Våga bli överraskad.
Jag återvänder till början. Digitalisering är inte teknik först. Det är människa först. Med rätt ramar ger skärmen luft i samtalet, kraft i handlingen och hopp i vardagen. Det är därför självständigheten ökar. Det är därför kontakten håller. Och det är därför vi ska fortsätta utveckla det här – med värme, tydlighet och respekt för varje persons sätt att vara.
Vill du veta eller prata mer om effekter av Digitala Möten elle
Vill du veta mer om effekter eller psykologin i det digitala mötet. Eller om hur våra verktyg för Digital Socialtjänst, Digitalt Boendestöd, Digital Hemtjänst eller Digital Hemvård kopplar till mina tankar. Och hur dessa kan hjälpa din kommun och dina brukare. Tveka inte att kontakta mig eller boka en tid med mig direkt i min kalender här nedan.
Mer från Akademi Digitala Samtal
Varför digitala möten gör människor mer självständiga
En reflektion av Ann-Christine Ceder Jag har arbetat länge med beteenden i vardagen. Mönster. Små st…
Socialstyrelsens rapport styrning av hemtjänsten: vad den visar – och varför svaret är digifysiskt
Socialstyrelsens rapport Styrning i Hemtjänsten är ute och vi har läst och tolkat den. Rapporten vis…
Socialstyrelsens rapport om Välfärdsteknikens påverkan på kvalitet och resurseffektivitet – sluta fokusera på tekniken
Socialstyrelsens rapport Välfärdsteknikens påverkan på kvalitet och resurseffektivitet kom i veckan.…
Socialstyrelsens rapport E-hälsa och välfärdsteknik – så tar vi den hela vägen till nytta i verksamheten
Socialstyrelsens rapport E-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna 2025 kom ut under sommaren och vi h…
Webinar: Utmaningen med planering och uppföljning av digitala insatser i omsorgen
Hur planerar man en insats som ibland sker fysiskt och ibland digitalt? Hur vet man att det blivit r…
Webinar: Vitalparametrar på distans i Sölvesborgs kommun
Tema: Vitalparametrar på distans – så arbetar Sölvesborg för att stärka nära vård och förbättra…