Fredagskrönika av Peter Mattsson
I helgen är det dags att ställa om till vintertid igen. Inte min favorit men det betyder åtminstone att vi får tillbaka en timme som vi gick miste om i våras. En timme. Det kanske inte är så mycket att hurra för på en söndagsmorgon. Men en timme kan göra all skillnad i världen. För tänk om vi kunde ge våra sjuksköterskor i omsorgen en extra timme varje dag. En timme som skulle kunna göra att det fanns tid att stötta omsorgspersonalen i sitt arbete.
Något som i sin tur skulle kunna bidra till att hjälpa våra hårt ansatta chefer att kanske kunna gå hem en fredag med en lite bättre känsla i magen. Inte bara för att det skulle underlätta i den svåra situationen med att hitta och bibehålla kompetent personal. Utan även i vetskapen om att medborgarna kan känna ett ökat förtroende för kommunens insatser. Samt att omsorgspersonal och sjuksköterskor får en mer hållbar arbetsmiljö med minskad stress.
Resursförsörjning den viktigaste frågan
Jag var i år med i vår monter på Socialchefsdagarna och fick då förmånen att träffa så många engagerade chefer inom kommunens omsorg. Jag ställde frågan till den vad de såg som den största utmaningen den kommande tiden. Och svaret var nästan helt unisont: resusrsförsörjningen. Men sedan tänkte de efter en stund och sa sedan att det egentligen handlar om kompetensförsörjningen. Fast det spelar ju egentligen ingen roll. Det handlar om att det är svårt att få tag i den utbildade personal so vi behöver för att möta omsorgens utmaningar framöver.
Och det är inte som tidigare att det är svårare att få tag i den högutbildade personalen, som sjuksköterskor. Nej det handlar om att det är svårt att få tag i omsorgspersonal och undersköterskor. Och de personer som söker sig till dessa jobb har ofta många saker som arbetar emot dem . Det kan vara ålder, bristande kunskap eller att man inte har svenska som förstaspråk.
En hård verklighet möter omsorgspersonalen
När de sedan möter verkligheten blir det ofta tillslut en ohållbar situation. För omsorgsyrket idag är inte lätt. Det kräver mycket av utföraren. Du behöver hantera brukare som blir allt mer kravställande. Som inte drar sig för att säga vad de tycker och vad de anser sig ha rätt till. Det är stora krav på medicinsk kunskap och delegering blir allt mer viktigt. Och det är bara några saker. Lägg där till att man oftast inte har något eller mycket litet stöd från kollegor, sjuksköterskor eller fysioterapeuter.För det finns inte processer eller tid för dessa att ge det stöd som behövs. Tänk om det bara fanns en extra timme.
Så får vi tillbaka en timme i omsorgen
Om vi skall ha en chans att klara framtidens utmaningar och dessutom göra en stor insats i att integrera unga, oerfarna eller utlandsfödda i verksamheten behöver vi alla hjälpa till att hitta den där extra timmen. För vi behöver att fler stannar kvar inom omsorgen. Vi behöver skapa förutsättningar för en håll bar verksamhet.
Jag och mina kollegor på Digitala Samtal kommer att fortsätta göra det vi kan för att hjälpa till att hitta den där timmen med de verktyg vi har. Men vi kan inte lösa allt utan vi behöver fler modiga leverantörer som skapar mjuka förutsättningar i kommunerna. Och vi behöver fler modiga kommuner och chefer som vågar tänka annorlunda för att skapa förutsättningar för att hitta den där timmen. Och jag vet att vi kommer att lösa det. Vi har inget val.
Så jag tror att jag skall utnyttja min timme som jag fått tillbaka till att samla energi för att kunna göra ännu mer skillnad. Med andra ord skall jag sova lite längre än jag brukar. Vad gör du med din timme?
/Peter
p.s. klockan skall ställas tillbaka 😉